Han dök nämligen aldrig upp

Jamen hej.
Idag var det ju dags för min intervju med Misha. Och som jag sagt tidigare så är John och Micke i KLövsjö, så jag skulle få göra intervjun själv. Sen har jag inte hunnit fixa nå stativ heller, så det såg ju inte skitljust ut. Som tur var så lyckades jag få med mig Chrille som stativ och Gustav som moraliskt stöd. När vi kom till IP för att fixa lite innan intervjun så var kansliet låst. Lite lätt jobbigt. Tur då att vi har a secret path Så det löste sig ganska bra.
Trodde vi i alla fall. För Misha dök nämligen aldrig upp. Vi hade väntat en halvtimme när Micke Wallin kom förbi in
Jamen hej.
Idag var det ju dags för min intervju med Misha. Och som jag sagt tidigare så är John och Micke i Klövsjö, så jag skulle få göra intervjun själv. Sen har jag inte hunnit fixa nå stativ heller, så det såg ju inte skitljust ut. Som tur var så lyckades jag få med mig Chrille som stativ och Gustav som moraliskt stöd. När vi kom till IP för att fixa lite innan intervjun så var kansliet, där vi skulle intervjua, låst. Lite lätt jobbigt. Tur då att vi har a secret path som går genom vårat omklädningsrum till kansliet. Det är egentligen bara en dörr som vaktmästarna har satt en glaskupa runt låset på, så att vi inte ska kunna komma in. Men den biffen kirrade man ju. Så allt löste sig faktiskt ganska bra. Fram till den delen som skulle handla om Misha.
Han dök nämligen aldrig upp. Vi hade väntat en halvtimme när Micke Wallin (typ, sportchef eller nå) kom förbi för att hämta sin dator. Han ringde upp Misha åt oss så att jag fick prata med honom. Han var väldigt ledsen och bad om ursäkt för att han hade glömt bort det. Men jag fick hans nummer så att jag kan ringa honom när han kommer hem från Thailand igen. Så man kan typ säga att vi är rätt tajta, jag och Misha. Som bröder ungefär.
Var på föreläsning sen också. Med hon den där Åsa Sandell. Kim smsade och väckte mig..
Inte har jag fått i mig nån middag heller. Och matten ligger och skriker efter sällskap. Usch, prov på torsdag.
Aja, jag ska försöka få lite gjort i alla fall, sen ner och göra en sisådär nio varma mackor.
bajs.
Söt-Gustav höll mig sällskap :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0